Mardrömmar och James Yorkston

Jag har aldrig sovit riktig bra i mitt liv, jo vänta jag ljuger, det händer att någon enstaka dag sover jag bra, men de flesta dagar... Jag sover väldigt lätt, vilket innebär att jag vaknar väldigt lätt och har väldigt svårt att somna överhuvudtaget. Och sedan mina föräldrar skillde sig (när jag var 6 bast) har jag haft mer mardrömmar än bra drömmar. Men jag har vant mig vid det, jag har tom en taktik för att kunna väcka mig sj från dessa mardömmar. Hur som helst, igår hade jag den värsta mardrömmen någonsin, där min mamma dog. Alltså drömmen var så verkligt, så detaljerad, men det som skrämde mig mest ärligt talat var hur verkligt känslorna var. Drömmen var ganska lång och när jag lyckades vakna ur den så grät jag och låg och skakade ett bra tag. Det tog sin tid att inse att det var bara ett jäkla drömm...men nu svarar inte morsan vilket gör mig lite orolig. Hmm.
Aja, jag tröstar mig med mitt nya musikfynd: James Yorkston. Hur har jag gått omkring och inte haft nån aning om mannens magnifika musik? Lugnande, vackert, lite Rice-stil fast mer positiv än Rice (im sorry love).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0