Fredag och lite funderingar...
När jag typ slutade blogga på ett tag förra veckan var det för att jag var utbränt. Samhället kräver så mycket av oss, särskilt unga kvinnor. Vi måste studera hårt för att kunna få jobb senare, men också ha tid med vännerna och vara den"perfekta bästa vännen". Man måste gå ut och festa, för att om man är student är det nu man ska festa hårt. Samtidigt måste man hålla hemmet ganska rent och städat. Inte nog med det man måste också se till att träffa sina släktingar, hålla kontakt med de som är inte i samma stad eller ens samma land...SAMTIDIGT SOM MAN MÅSTE (ofcurse) OM MAN VILL HA EN KILLE OCH INTE DÖ SINGEL SE NÅGORLUNDA OKEJ UT. Med någorlunda okej menar jag bara att man ska sätta på sig ett par jeans och en t-shirt och kamma sig. That's it. Och det tycker jag är tillräcklig jobbig, kan man liksom inte gå i pyjamas till en dejt? Det skulle vara i för sig en kul social experiment...Anyway, tillbaka till tema, jag tycker att vi, i allafall min generation, är under stor press från omvärlden. Självklart tror jag att äldre eller yngre personer är också stressade , men jag pratar nu från mina egna erfarenheter och vad jag har sett hända med några av mina vänner. Generation Google har många krav på sig, vi kan hitta svar på alla frågor, det är bara att sätta på datan och frågar vår Uncle google. Men har detta tillgång till information och faciliteter gjort att det finns mer krav på oss? Och då menar jag ur en akademisk perspektiv...Det tror jag.
Jag vet inte vart jag vill komma med det här. Kanske att vi måste erkänna att det finns ett problem för att kunna hitta ett lösning till det. Det här är inget nytt i för sig, det har skrivits flera artiklar att ungdomar är mer stressade nu än förut. Men lite stress är okej, så länge den inte blir too much som i mitt fall där man bara går rakt emot väggen. That's no good. Inte för mig, dig eller samhället som sätter press på oss. För om vi nu är framtiden, om det är vi som ska ta de olika arbetsplatser i samhället, hur kan vi klara jobbets stress om vi inte ens klarade våra år i högskolan/universitet? Vi kommer att vara helt utbrända, lite halv galna, hysteriska människor när vi väl kommer ut i arbetsmarknad...
Kommentarer
Trackback
